Hill & Knowlton om Piratpartiet
Enligt Synovates första mätning inför Europaparlamentsvalet i juni får Piratpartiet 5,1 procent, vilket innebär att piraternas toppkandidat Christian Engström kan komma att titulera sig parlamentariker efter den 7 juni. Hill & Knowlton menar att Piratpartiet är ett intressant fenomen, och en lyckad PR-kampanj för integritets- och fildelningsfrågorna.
Ett politiskt parti?
När media rapporterar om att Piratpartiet är ”Sveriges fjärde största parti” är det milt sagt en sanning med modifikation. Teoretiskt sett kan partiet naturligtvis bli Sveriges största, eller fjärde största, men i dagsläget måste man konstatera att det inte är det. Partier kan inte bara mätas i medlemsantal, särskilt inte när de inte tar ut någon medlemsavgift. För att avgöra ett partis storlek, om storlek är ett mått på faktiskt inflytande och samhällspåverkan, måste man också se till antal aktiva medlemmar, antal mandat i olika valda församlingar och storlek över tid.
Politiska partier skiljer sig från enfrågerörelser genom att erbjuda sina väljare ett politiskt paket, en helhetslösning för hur vårt samhälle ska fungera. Piratpartiet ställer upp i valet till Europaparlamentet, men tar inte ställning till EU:s jordbrukspolitik, EU:s utrikespolitik, ett framtida turkiskt EU-medlemskap eller andra frågor som är helt avgörande för EU:s framtid. Piratpartiet har en tydlig agenda i frågor som rör fildelning, integritet och Internet – men i övrigt tar man inte ställning. Det är en tvåfrågerörelse – och en framgångsrik sådan – men det är inte ett politiskt parti. Om den här typen av organisationer med smal sakpolitisk agenda snarare än övergripande ideologisk inriktning skulle bli ett vanligare inslag på svenskarnas valsedlar kommer det naturligtvis att förändra vårt politiska landskap i grunden. Men vi är inte där än.
Piratpartiet skulle kunna kallas för ”internetgenerationens junilista” eller ”integritetsgenerationens junilista”. Att det går bra för partiet i Europaparlamentsvalet, där få svenskar ser ett samband mellan valresultatet och den egna vardagen, är inte osannolikt. Däremot är det ytterst osannolikt att Piratpartiet och liknande partier får något reellt inflytande i den svenska riksdagen – där föredrar väljarna traditionellt att placera partier som de litar på i viktiga vardags- och plånboksfrågor som jobb, vård och skola.
Politiska frågor
Eftersom integritets- och informationsfrågor är otroligt viktiga för många, och får allt större uppmärksamhet, är Piratpartiet framgångsrikt. Det kan och kommer säkert att få många röster från människor som vill protestera mot det politiska etablissemanget i dessa frågor.
Hur partiet kommer utvecklas på sikt är i dagsläget svårt att säga. Medan partier som kristdemokraterna och miljöpartiet, som startades som enfrågepartier men som utvecklats till att bli ett allmänt konservativt respektive ett allmänt miljöfrågepräglat parti i traditionell tappning, gått åt ett håll – har partier som Ny Demokrati och Sverigedemokraterna stannar i enfrågefåran. Huruvida Piratpartiet på sikt skaffar sig en politisk uppfattning om allt från kollektivtrafiken i Norrland till antalet kärnämnen i gymnasiet är omöjligt att sia om, men ter sig i dagsläget osannolikt – åtminstone om tidsperspektivet är valet 2010.
Framgångsrik strategi?
Varumärket
Piratpartiet har på kort tid skapat sig ett starkt varumärke. Det nya och unika i dess frågor, loggan och namnet väcker intresse både i bloggosfären och i traditionella medier. Piratpartiet upplevs som ett trovärdigt protestalternativ som genuint engagerar sig i dessa frågor. För dem som engagerar sig i frågorna kan detta engagemang överskugga andra partiers valplattformar, särskilt efter förra årets utdragna parlamentariska maktkamp i den för denna rörelse viktiga FRA-frågan. Genom att representanter från ett antal etablerade politiska partier visade sig ”inte orka hela vägen fram” har trovärdighet och genuint engagemang blivit än viktigare i dessa frågor, där många av Piratpartiets anhängare upplever att ”de gamla partierna” inte går att lita på.
Att mediepersonligheter som Isobel Hadley-Kamptz gör gemensam sak med Piratpartiet i många frågor stärker deras varumärke och hjälper partiet att sprida sin agenda, framförallt i bloggosfären och sociala medier.
Mediegenomslaget
Mediemässigt har Piratpartiet lyckats mycket bra. Liksom för varumärket gäller att det nya och unika i partiets frågor, loggan och namnet som är intressant för medierna att täcka. Över 1 300 artiklar* valåret 2006 då partiet lanserades (dock utan större framgång, med 0,63 % av rösterna för hela landet), fortsatt genomslag 2007 med omkring 400 artiklar, ökat genomslag 2008 med nästan 600 artiklar och över 500 artiklar från januari till april 2009. Efter FRA-frågan gav såväl Pirate Bay-rättegången som Ipred-debatten partiet utmärkta möjligheter att profilera sig.
PR-strategin
PR-strategimässigt har Piratpartiet agerat mycket framgångsrikt. Man har, eller ger intryck av att ha, en stark gräsrotsrörelse som grund. Dessutom finns klipska företrädare och sympatisörer som både skriver och talar för sig. Företrädarna för organisationen har en utstrålning och stil om att vara ”riktiga” människor som inte faller in i den normala bilden av en ”politiker”, vilket ger dem trovärdighet bland anhängarna som i mångt och mycket inte har ett stort förtroende för ”kostympolitiker”.
När såväl politik som medias bevakning av politiken rullar allt snabbare är kunskap om hur man skapar snabba kampanjinsatser i enskilda frågor, bland annat genom nya medier, avgörande för vem som har makten över dagordningen. Här går Piratpartiet i bräschen. Samtidigt är det avgörande för partiet att nya politiska förslag som kan motarbetas genom dessa kampanjer fortsätter skapas, eftersom engagemanget för Piratpartiet sannolikt annars kommer svalna relativt omgående.
*Enligt artikelarkivet Affärsdata